Mode kommer och går

Det är så spännande med mode och trender! När man varit med och levt ett tag kan man få uppleva hur mode kommer tillbaka. Då kan det hända att man klarar rota fram ett gammalt plagg som inte använts på ett tag men som är helt rätt nu.  Eller är man inte tillräckligt gammal kan man börja leta i föräldrarnas gömmor där det säkert går att hitta plaggen eller väskorna som gäller igen.

Det är fascinerande med mode utifrån flera aspekter. En av de jag tycker är mest spännande är vad som styr det. Hur det kommer sig att många börjar använda en viss stil av byxor, kavaj, väska eller ett visst varumärke. Hur en trend kommer till och vad som krävs för att många tar efter den för att vilja se ut eller bära ett visst plagg.

Det sägs ofta att det går fort inom mode men gör det verkligen det? Det kan ändå hålla i sig några säsonger att t ex vida byxor är inne. Sen blir det efter några år helt rätt med smala byxor och riktigt smala som tights. Rätt var det är ska det vara en rem under foten och då vill alla ha det.

Men vad händer med de där plaggen som ratas helt plötsligt? Och hur har vi råd att hänga med i modets snabba skiften som kräver att vi hela tiden köper nytt? Vi konsumenter förväntas att hänga med och hålla oss uppdaterade på senaste modet och vi överöses med reklam och budskap om ”vad som är rätt nu” så att vi köper nytt.

Skulle det inte gå att göra våra plagg mer hållbara i material som är mindre skadliga för miljön och återanvända plagg genom att t ex styla dem på ett nytt sätt? Detta har jag börjat fundera kring och läst en del böcker om för att jag känner att så som vi konsumerar idag inte kommer hålla i det långa loppet.

+

Makens garderobsrensning

När maken rensade garderoben senast tog jag hand om två skjortor varav den ena var en vit frackskjorta och den andra en grå smårutig skjorta. Jag hade en idé om att sy om dem till mig själv. På den vita frackskjortan ville jag behålla den klassiska framsidan där tyget är liksom vikt i veck hela vägen från halsen och ned.

Min makes garderob har alltid platsbrist eftersom den är så pass välfylld och svämmar över av nya och gamla plagg. Han har svårare än mig att göra sig av med kläderna då han som modemedveten valt dem med omsorg.

När han senast genomgick rensning fick jag hjälpa till genom att fråga ”hur länge sedan var det du använde den?” när han stod för länge med ett plagg i handen.Då blev det enklare för honom att lägga den i högen till klädinsamling. Själv tog jag hand om två skjortor varav den ena var en vit frackskjorta och den andra en grå smårandig skjorta.

Kragen var lite gulnad i nacken så den klippte jag av så att min nya skjorta fick kort ståkrage. Ärmarna klippte jag av och delade dem på mitten. Dubblade bredden på ärmarna genom att sy ihop ärmtygerna  för jag ville göra puffärmar. Manchetten fick pryda nedsidan på de nya ärmarna som blev lite kortare än trekvarts längd.

Jag är mycket nöjd med min nya återvunna skjorta som är snygg att bära till enfärgad kjol eller byxor. Snyggt att ha den utanpå eller stoppa ned i linningen. Den kan bäras som den är och vara lite speciell i sitt utseende eller så kan den bäras under en kavaj och med den snygga klassiska frackframsidan i kavajöppningen.

ÅtervunnenFrackskjorta

 

+

Mitt femte medlemskap

Pappa lämnade mig som blyg 15-åring med väska och golfklubbor. Än idag är jag förvånad över hur jag vågade kliva på en buss utan att känna någon och åka på golfträningsläger till Lilla Vik. Det jag inte visste då var hur mycket golfen skulle ge mig i livet.  Det har gett mig mitt största fritidsintresse, vänner för livet, intressanta och roliga jobb, mina barns far, resor och upplevelser, massor med glädje och min man.

Min första klubb var 1. Viksjö Golfklubb och där blev jag klubbmästare flera gånger från 1988. Lärde mig golf på denna familjära klubb med en lång och utmanande bana dit jag cyklade i 40 minuter varje dag hela sommarlovet. När jag flera år senare spelade på damtouren tackade jag ja till att ingå i laget på 2. Lidingö Golfklubb där jag var medlem i ett par år. Lidingö som är en av de äldsta banorna i Sverige var helt olik med korta knixiga hål, men ändå svår att spela och hålla ihop en score på.

Åren gick och jag la min egen golfkarriär på hyllan för att satsa yrkesmässigt på sporten. Jobbade och reste mycket, var jag var medlem spelade inte så stor roll vilket jag råkade säga hos en tävlingsarrangör för svenska professionella touren. ”Ja, men då vill jag du blir distansmedlem här!” sa då klubbchefen på 3. Sturup Park GK. Gillade verkligen den klubben med Skånelängan som klubbhus och en utmanande bana med hed och linkskaraktär.

Sen blev det 4. Täby Golfklubb med en bana jag alltid tyckt varit rolig att spela. Men där har jag spelat mindre och mindre vilket jag inte tyckt om. Som en nystart ändrar jag nu klubbtillhörighet till 5. Wäsby Golfklubb. En bana rolig att spela, fina träningsområden, trevlig restaurang och golftränare jag kanske tom kanske börjar ta lektioner för.

Fem fina golfklubbar har förgyllt tillvaron för min älskade sport som jag vill fortsätta ägna mig åt i många år. Tacksam för alla ronder och år jag haft och kommer att få!

Vill krama ett apotek!

Går hem från jobbet med bästa känslan i kroppen. Hela jag ropar inom mig ”ja!” och det är svårt att hålla mungiporna lagom uppe. Passera apotekskedjan som just gett mig den här härliga känslan. Och där kommer infallet inom mig. Jag har lust att gå in och krama de som jobbar där och säga tack!

Det är företagssamarbeten som jag för Bröstcancerförbundet driver och fokuserar på. Så många företagssamarbeten som möjligt behövs för att uppnå målet med en kraftfull insamling under rosa oktober. Pengar behövs för bröstcancerforskning och stöd till drabbade. Alltför många, 9000st kvinnor varje år i Sverige, får bröstcancer. Flera i mitt nära nätverk är drabbade och min allra bästa vän lider av en obotlig spridd bröstcancer.

Bröstcancerförbundet står nära de drabbade och fokuserar odelat på bröstcancer alla dagar på året och inte bara i oktober. Vi har flera av apoteksbolagen med oss som partners. Det är underbart att de inte ser varandra som konkurrenter i detta utan som en självklarhet att vara med och bidra.

Fick besked nyligen att en av de som varit med sedan flera år ännu inte tagit beslut om i år. Min farhåga blev direkt att de kommer hoppa av. Jag försökte peppa mig med att jag faktiskt fått in en annan helt ny kedja tidigare till i år som på ett sätt skulle ersätta den eventuella förlusten av den gamla.

Men så kom det mejl: ”Hej Louise, Här kommer vår beställning! Och visst är det 20kr som banden kostar även i år?” Jag ropade JA rakt ut mot skärmen och dansade ut i korridoren till kollegorna som undrade vad som stod på.

Tack alla ni som vill engagera er och bidra. Det betyder så mycket!

+

Fångad av en stormvind

Halvvägs i Karlstad stannar tåget och konduktören hörs: ”Det blåser kraftigt över Sverige idag. Och mycket vind innebär att träd vajar och lätt rycks upp från den torra marken. Och då kan de landa illa för tågtrafiken vilket de råkar ha gjort nu. Träden har nämligen fallit på el-ledningarna mellan Karlstad och Kil och räddningsledningen försöker hantera situationen. Vi vet inte hur lång tid det här tar men vi återkommer när vi vet mer.”

Konsten att känna lugnet i de flesta situationer är tacksam över att jag har. Skulle på fredagseftermiddagen ta mig till Oslo med SJ snabbtåg. Den beräknade tiden skulle vara 6h och 30 minuter men sanningen var att det skulle ta över 10 timmar västerut mot solen idag. De hade gått ut med klass 1-varning för stormbyar med vindar från 21 meter per sekund till 24 meter per sekund längs Bohuskusten. Stormen Johanne heter den visst och Värmland tyckte han också var en trevlig plats ikväll.

Så jag blev strandad i Karlstad. ”Det var inte hit jag skulle”, tänkte jag. Förstod det inte skulle gå snabbat att lösa el-avbrottet eller få bort träd från rälsen. ”Då måste alternativet bli buss”, tänkte jag och började googla på min telefon.  Det var fler som gjorde detsamma så den om 30 minuter kom jag inte med. Okej, vänta två timmar i Karlstad – vad göra?

Under en promenad i down town Karlstad ser jag den trevliga lösningen! ”Yes – där är Pinchos! Åh vad trevligt!” Pinchos som är Bröstcancerfondens nya partner efter att jag var nere på deras huvudkontor i Göteborg och kom bra överens med deras marknadschef. Givetvis var det dem jag måste besöka! Blev hur trevligt som helst och nu sitter jag här på en fullproppad buss mot Oslo. Inte är jag särskilt sur? Jag har gjort det bästa av situationen och behållit lugnet. Det enda jag känner att jag längtar så otroligt mycket efter min man och att jag har förlorat några timmar med honom pga detta. Carmpe diem!

Färgstarka lokaler

+

Välkommen tillbaka Louise!

Det inleds med ”Hej Louise, Välkommen tillbaka till jobbet! Jag hoppas du har haft härliga lediga veckor och att du har kunnat njuta i fulla drag.” och jag tänker att det är precis vad jag har haft och gjort.  Det är när jag läster avslutningen jag får svälja bort glädjetårarna. ”Jag ska försöka att inte läsa mejl hela tiden, men om du vill ha återkoppling på något så är det självklart bara att höra av sig. Jag ser fram emot hösten och att få fortsätta jobba med dig. Allt gott! //Marit”

Jag hade börjat med att öppna mejlen lite lugnt. Bläddrade igenom lite snabbt för att se om något särskilt hänt. Det är mejlet från min chef som hade rubriken ”Välkommen tillbaka!” som jag öppnar först. Min första tanke är att det är något som jag måste ta tag i direkt. Men det var bara ett glatt och härligt mejl som innehöll positiva hejarop och hur hennes ensamvecka på kontoret hade varit. Det bara bekräftade hur bra jag trivs på mitt nya jobb och den här fina relationen till min chef är en av anledningarna. Känner mig så tacksam och privilegierad för det!

Att känna det som en glädje att få komma tillbaka till jobbet efter semestern är en gåva och det är helt sant att jag i år känner så. Nästan med hopsasteg går jag från T-Centralen och över bron mot Kungsholmen med glad musik i öronen och sol i blick. Stockholm är tomt på gatorna och de flesta lunchrestauranger och caféer har plakat på dörren att det är sommarstängt. Att gatorna inte som vanligt sprudlar av liv är det enda jag tycker är lite trist men att få kliva in på kontoret och ta tag i alla härliga företagssamarbeten känns underbart roligt! Att dessutom fått svar från två nya sponsorer att de nu beslutat att ingå samarbete med oss var också väldigt inspirerande så klart. Nu kör jag!

Varannan gång

Utmaningen är att vi i golf har olika spelstil. Jag spelar lugnt, chansar sällan och slår oftast mitt i banan. Min man har lägre handicap, spelar mer aggressivt och chansar med specialslag. Det kan vara en bra kombination eller bli helt fel när man spelar foursome där man slår varannat slag.

Min man och jag ska spela Svenska Mästerskapet för äkta makar på Falkenbergs Golfklubb. Vi har inte tävlat så ofta ihop även om vi har spelat mycket tillsammans. För tre år sedan spelade vi den här tävlingen första gången på Mora Golfklubb. Då gick det förvånansvärt bra och vi kom till och med på prisplats och fick Mora knäckebröd med oss hem.

Året efter gick tävlingen på Mölle Golfklubb och vi var taggade och la upp resan mot södra Sverige med golfträning längs vägen. När vi såg vilka vi skulle spela med kom nervositeten. Förutom föregående års vinnarpar skulle vi spela med en före detta Europatourspelare som vi båda sett upp till som juniorer.

På inspelsvarvet spelade vi bra och vår uppladdning kändes perfekt. Men middagen kvällen innan blev sen och av nervositet blev rosévinet extra gott. På första tee var vi inte bara pirriga utan även trötta och detta märktes helt klart på spelet. Vi gjorde tidigt misstag som vi normalt aldrig gör. Av stress kunde vi till slut ingenting och hela rundan gick dåligt. Även nästa dag spelade vi så illa och vårt normala bra och positiva humör blev även det dåligt. Båda surade på oss själva och vad den andra inte lyckades med.

Det har gått två år och nu ska vi spela SM Äkta Makar igen. Men nu har vi bestämt att ha roligt tillsammans. Båda har lovat hålla humöret och komma ihåg att det bara är en lek. Kvällen innan är det sportdryck som gäller och inget annat, i alla fall inte för mycket och sent.

+

Röda läppar

”När jag hade varken hår eller ögonbrynen fanns bara läpparna kvar. De kunde jag måla vackert röda vilket gjorde mig kvinnlig och mitt självförtroende blev bättre vilket jag behövde där och då.” Darias ögon blev allvarliga när hon citerade kvinnan som sagt det.

Oktober Stockholm startades av Darias kompanjon som är frisör. Hon ville göra något för och till kvinnor. Dels som kvinna och för hon har två döttrar. Varje sålt läppstift bidrar till Bröstcancerförbundets insamling till bröstcancerforskning och stöd till drabbade. Därför har skönhetsmärket som säljs på frisörsalonger och via deras webb namnet October Stockholm.

För dem blev det så självklart där i Sturegallerian. Det var kvinnan som kom till deras event. Hon genomgick behandling och hade därför scarf på huvudet. Daria berättar att det var det mötet som gjorde att de valde ta märket ytterligare en nivå.

Några dagar efter vi sågs kom prov på deras läppstift. Jag som använder läppstift bara ibland för jag tycker det känns smetigt och sitter dåligt kvar hade inte direkt hög förväntan. Jag är inte köpt och detta är inte ett sponsrat inlägg. Men oj vad paff jag blev! Läppstiftet från October Stockholm var något helt annat!

Läppstiftet är liksom torrare än andra som känns kletiga. Och det sitter kvar länge. Man kan till och med kyssa sin man och han blir knappt röd. Jag gillar det verkligen och kan rekommendera det! Nu har jag oftare läppstift för att jag är så förtjust i de från October Stockholm.

Och jag håller med kvinnan. Det händer något inom sig när man målat sina läppar. Det är en känsla som känns härlig och självförtroendet blir på ett sätt starkare för man känner sig fin. Om man inte vill sminka sig så mycket så gör lite färg på läpparna stor skillnad. På bilder ser man dessutom mycket snyggare ut med lite rött på läppen.

Och extra bra känns det att köpa ett läppstift som dessutom bidrar till bland annat bröstcancerforskning. Tack October Stockholm!

Sorg i mitt bröst

Han blev bara 32 år och vi var 300 som tog plats i kyrkan för ta farväl. Prästen sa det var ovanligt vara så ung och lyckas fylla det största kapellet på Skogskyrkogården. Men jag är inte förvånad. En så omtyckt person kunde ha fyllt globen och nu fyller han himlen.

Genom mina arbeten har jag haft möjligheten att träffa många människor. Det är något jag verkligen uppskattar. Flera har gjort avtryck och blivit viktiga för mig. Med ett fåtal har vänskap varit given direkt från första mötet. Känslan som om man känt varandra länge fast man inte har det infinner sig direkt.

Tobias var en sådan person. Även om vi var olika med helt olika ansvar och många år mellan oss så var samarbetet lätt och vi förstod varandra. När vi tyckte olika så sa vi det utan krusiduller rakt ut och därefter strävade båda mot att lösa det snabbt. Förtroendet var från början högt och likaså respekten för varandras kompetens.

Prästen som återgav delar av Tobias liv och egenskaper fick mig inse att vi var många som känt så med honom. Hans fru och familj så klart, hans vänner, studiekamrater och jag med flera som hans arbetskamrater. Nu bär vi alla på en otrolig saknad.

Tobias hade överlevt en hjärntumör 2011. Men på försommaren förra året märkte han synförändringar som visade sig vara cancer i hjärnan igen. Operation skedde direkt men efterföljande behandlingar som var nödvändiga gav inte önskat resultat. Han hängde ändå i, kom till jobbet när han kunde och han var lyckligtvis med på min avslutningsmiddag i november inför att jag skulle byta jobb. Inte ens ett år klarade hans kropp den andra gången när cancern återtog sitt grepp.

Från långt in i mitt bröst tänker jag på och beklagar djupt till familjen, hans fru, lilla son bara 1,5 år, hans syskon och hans föräldrar.

Tack för allt Tobias, hoppas vi möts igen någon annanstans.

Bidra gärna till Minnesinsamlingen

Mental navelsträng

Det finns kurs för att föda barn men det borde även finnas kurs i att klara när de flyger ur boet. Det är en svår balansgång och realitet som man plötsligt ställs inför som förälder.

I arton år har jag haft koll, hjälpt till, funnits där alltid och varit handen som föder. Grundskolan och student är klar, snart härlig sommar och familj och vänner bjuds in för att fira. Men när gästerna gått hem och vardag efter semester infinner sig så står man där båda lika förvånade.

Barnet som inser att många års schemalagda dagar i samma umgänge inte kommer vara så om man inte väljer det igen. Och jag som förälder inser att det även finns en mental navelsträngen att klippa. Svårt att inse eller t.o.m. svårt att acceptera när stunden väl är kommen.

Jag valde först den tröga saxen. Det långsamma sättet var att fråga om han behöver sova hos flickvännen varje natt. Det var att bjuda hem honom på middagar både vardag som helg men få svaret han inte hinner.

Eller som att se fram emot att ses efter två veckor av varannanlivet och han inte kommer alls första dagen. Och jag frågar varför eftersom jag längtat ihjäl mig men han svarar att det går bra. Att det går bra? Det går inte bra för mig som mamma! Jag har haft dig vid min sida minst fem tusen dagar i rad och du klarar 15 dagar i rad utan?

Det tar tid att klippa även den mentala navelsträngen men stöd från vänner var det vägen fram för mig att kunna ta den skarpare avbitartången. Ibland backar känslorna ändå tillbaka till sorgen över förlusten. Men oftast ser jag på honom med stolthet och förundras över att han är den han är. Och han kommer för alltid vara min son som jag alltid kommer älska högt.

Och som tur är har jag en yngre lika älskad kvar hemma i ett par år till.

Träning är färskvara

De flesta är medvetna om att träna behövs för att hålla sig frisk och må bra. Själv är jag fullt medveten om det och särskilt i mitt jobb där jag hört både forskare och läkare belysa vikten av fysisk aktivitet.

Men ändå känns det ibland så svårt. Det är irriterande. Jag vet så väl att jag borde men emellanåt kommer jag helt av mig med att träna. Tror jag inte hinner och det går flera veckor utan att träningsskor åker på. Ångesten är ett faktum för jag vet hur dumt det är att inte göra det.

Sen när jag väl tar tag i mig själv i nacken och drar mig ut i spåret på lätt jogg, kör en lång powerwalk, sticker till gymmet eller kör ett pass hemma i trädgården eller i vardagsrummet. Då känns det som en befrielse. Jag mår så bra efteråt och jag vill göra det snart igen.

Så här brukar jag göra för att starta om igen:

10 tips komma igång med träningen

1. Börja i liten skala, gå en snabb promenad på minst 30 minuter.

2. Bestäm när du är klar när du gör det nästa gång.

3. Berätta att du börjat träna.

4. Belöna dig när du klarar mer.

5. Planera träning i veckan, skriv in det i kalendern.

6. Så fort du tänker tanken att träna – byt om till träningskläder, det känns nämligen inte bra att ta av sig träningskläder utan att ha tränat.

7. Ladda ned podden, boken eller spellistan med favoritmusiken du tänkt lyssna på, troligtvis tränar du längre för du vill fortsätta lyssna.

8. Sprid i sociala kanaler att du tränat och njut av alla likes.

9. Om du ändå ska gå någonstans, följa någon, handla eller liknande – gör det till ett träningspass.

10. Tänk på att det bästa sättet att träna är att se till att det blir av.