Fashion Week Stockholm

Modebranschen har de senaste 10 åren fördubblats och omsätter idag 320 miljarder kronor. Höga siffror brukar lyftas som positivt. Men i det här fallet är det negativt eftersom modeindustrin påverkar miljön mer än flygindustrin och transportindustrin tillsammans.  

Besökte Fashion Week Stockholm och öppningstalade gjorde Jennie Rosén som är VD för Swedish Fashion Council (SFC). Hon frågar sig ”Hur ställer vi om och ökar omsättningen utan att påverka miljön? SFC har arrangerat riksdagsseminarium om svensk modeindustri med avsikten att skapa förståelse för att alla måste hjälpa varandra framåt. Jennie menar att stöttning från staten krävs precis som andra basindustrier understödjs med miljardbelopp. 

Det kan inte vara lätt att företräda modeindustrin och alla aktörer i den som kräver fortsatt ökad omsättning medan ljuset samtidigt bränns i andra änden med insikt om att klädproduktionen måste rejält minskas för att rädda jordklotet. Jag menar att det är vi konsumenter som kan och kommer göra den riktigt stora skillnaden när fler nås av insikten vart vi är på väg.

Tydligt känner jag detta när jag med min dotter besöker en stor galleria i Stockholm och vi möts av klädkedjornas stora butiker överfyllda med plagg hylla efter hylla och på galge efter galge. Samma plagg i samma färg men i flera olika storlekar som väntar på att någon ska köpa dem. Låga priser som skriker rakt i ansiktet på oss ”billigt!” och ”köp det här plagget!”. Jag känner stress när jag ser detta.

Vi måste påverka modeindustrin genom att tacka nej till två kanske upp till fyra kollektioner per år. Vi behöver inte byta ut hela garderoben med kläder så ofta. Vi måste tacka nej till att köpa nya kläder för att det blir vår igen, vi kan använda det som vi hade förra våren. De plaggen är tillräckligt intressanta för att det gått sommar, höst, jul och vinter sedan vi senast såg dem. För mig känns plaggen som nya och roliga igen att bära för att det var länge sedan vi sågs.

+

Hinner du bära kläderna?

Läste på Naturvårdsverkets sida att genomsnitt-svensken varje år konsumerar minst 14 kilo kläder och andra textilier.  Det innebär att vi köper ca 142 miljoner kilo kläder per år. Kan så mycket kläder verkligen hinnas bäras på ett år?

Vi köper kläder för att tillfredsställa olika behov. För att plaggen ska skydda mot kyla eller solens strålar. För att höja självförtroendet. Sen finns det roller och yrkesgrupper som kräver en viss stil eller specifika plagg. Kläder är makt och särskiljer vissa mot andra. Men behöver vi så pass mycket kläder som 14 kilo per år? Min mormor dog 88 år gammal, då ska hon som medelsvensk förbrukat över 15.000 kilo textil. I jämförelse med bilar skulle hennes hög av textil vara detsamma som 15 Volvo-bilar!

Naturvårdsverket säger även att genomsnitt-svensken slänger 8 kilo kläder i soporna varje år. Och det lär vara många plagg som är i bra skick och som skulle kunna användas igen. Skälen för att inte längre använda plagg är också flera. De kanske inte längre passar, ett ångrat impulsköp, modet har ändrats eller så har man helt enkelt tröttnat på plagget. Då väljer alltför många att slänga plagget i papperskorgen så att de förbränns medan andra bättre väljer att lämna till återvinning.

Min väninna har i flera år bjudit in till klädbytardag. Alla tar med plagg man inte längre vill ha och hänger upp dem på klädställningarna i vardagsrummet. Det provas plagg till höger och vänster samtidigt som vi njuter av lite plock att äta och dricka. Det är så trevligt och alla brukar ha med sig åtminstone ett par plagg och skor hem. Resten lämnar väninnan till återvinning.

Jag tror vi alla behöver tänka en extra gång innan vi köper nytt. Att secondhand blivit populärt är bra för därmed kan plaggen få nytt liv. Nya inköp för mig består numera av kvalité och basplagg som jag vet kommer användas mycket och ofta. De senaste åren har jag verkligen dragit ned på klädinköp och det känns helt rätt.

Mode kommer och går

Det är så spännande med mode och trender! När man varit med och levt ett tag kan man få uppleva hur mode kommer tillbaka. Då kan det hända att man klarar rota fram ett gammalt plagg som inte använts på ett tag men som är helt rätt nu.  Eller är man inte tillräckligt gammal kan man börja leta i föräldrarnas gömmor där det säkert går att hitta plaggen eller väskorna som gäller igen.

Det är fascinerande med mode utifrån flera aspekter. En av de jag tycker är mest spännande är vad som styr det. Hur det kommer sig att många börjar använda en viss stil av byxor, kavaj, väska eller ett visst varumärke. Hur en trend kommer till och vad som krävs för att många tar efter den för att vilja se ut eller bära ett visst plagg.

Det sägs ofta att det går fort inom mode men gör det verkligen det? Det kan ändå hålla i sig några säsonger att t ex vida byxor är inne. Sen blir det efter några år helt rätt med smala byxor och riktigt smala som tights. Rätt var det är ska det vara en rem under foten och då vill alla ha det.

Men vad händer med de där plaggen som ratas helt plötsligt? Och hur har vi råd att hänga med i modets snabba skiften som kräver att vi hela tiden köper nytt? Vi konsumenter förväntas att hänga med och hålla oss uppdaterade på senaste modet och vi överöses med reklam och budskap om ”vad som är rätt nu” så att vi köper nytt.

Skulle det inte gå att göra våra plagg mer hållbara i material som är mindre skadliga för miljön och återanvända plagg genom att t ex styla dem på ett nytt sätt? Detta har jag börjat fundera kring och läst en del böcker om för att jag känner att så som vi konsumerar idag inte kommer hålla i det långa loppet.

+

Makens garderobsrensning

När maken rensade garderoben senast tog jag hand om två skjortor varav den ena var en vit frackskjorta och den andra en grå smårutig skjorta. Jag hade en idé om att sy om dem till mig själv. På den vita frackskjortan ville jag behålla den klassiska framsidan där tyget är liksom vikt i veck hela vägen från halsen och ned.

Min makes garderob har alltid platsbrist eftersom den är så pass välfylld och svämmar över av nya och gamla plagg. Han har svårare än mig att göra sig av med kläderna då han som modemedveten valt dem med omsorg.

När han senast genomgick rensning fick jag hjälpa till genom att fråga ”hur länge sedan var det du använde den?” när han stod för länge med ett plagg i handen.Då blev det enklare för honom att lägga den i högen till klädinsamling. Själv tog jag hand om två skjortor varav den ena var en vit frackskjorta och den andra en grå smårandig skjorta.

Kragen var lite gulnad i nacken så den klippte jag av så att min nya skjorta fick kort ståkrage. Ärmarna klippte jag av och delade dem på mitten. Dubblade bredden på ärmarna genom att sy ihop ärmtygerna  för jag ville göra puffärmar. Manchetten fick pryda nedsidan på de nya ärmarna som blev lite kortare än trekvarts längd.

Jag är mycket nöjd med min nya återvunna skjorta som är snygg att bära till enfärgad kjol eller byxor. Snyggt att ha den utanpå eller stoppa ned i linningen. Den kan bäras som den är och vara lite speciell i sitt utseende eller så kan den bäras under en kavaj och med den snygga klassiska frackframsidan i kavajöppningen.

ÅtervunnenFrackskjorta

 

+

Mitt femte medlemskap

Pappa lämnade mig som blyg 15-åring med väska och golfklubbor. Än idag är jag förvånad över hur jag vågade kliva på en buss utan att känna någon och åka på golfträningsläger till Lilla Vik. Det jag inte visste då var hur mycket golfen skulle ge mig i livet.  Det har gett mig mitt största fritidsintresse, vänner för livet, intressanta och roliga jobb, mina barns far, resor och upplevelser, massor med glädje och min man.

Min första klubb var 1. Viksjö Golfklubb och där blev jag klubbmästare flera gånger från 1988. Lärde mig golf på denna familjära klubb med en lång och utmanande bana dit jag cyklade i 40 minuter varje dag hela sommarlovet. När jag flera år senare spelade på damtouren tackade jag ja till att ingå i laget på 2. Lidingö Golfklubb där jag var medlem i ett par år. Lidingö som är en av de äldsta banorna i Sverige var helt olik med korta knixiga hål, men ändå svår att spela och hålla ihop en score på.

Åren gick och jag la min egen golfkarriär på hyllan för att satsa yrkesmässigt på sporten. Jobbade och reste mycket, var jag var medlem spelade inte så stor roll vilket jag råkade säga hos en tävlingsarrangör för svenska professionella touren. ”Ja, men då vill jag du blir distansmedlem här!” sa då klubbchefen på 3. Sturup Park GK. Gillade verkligen den klubben med Skånelängan som klubbhus och en utmanande bana med hed och linkskaraktär.

Sen blev det 4. Täby Golfklubb med en bana jag alltid tyckt varit rolig att spela. Men där har jag spelat mindre och mindre vilket jag inte tyckt om. Som en nystart ändrar jag nu klubbtillhörighet till 5. Wäsby Golfklubb. En bana rolig att spela, fina träningsområden, trevlig restaurang och golftränare jag kanske tom kanske börjar ta lektioner för.

Fem fina golfklubbar har förgyllt tillvaron för min älskade sport som jag vill fortsätta ägna mig åt i många år. Tacksam för alla ronder och år jag haft och kommer att få!

+

Välkommen tillbaka Louise!

Det inleds med ”Hej Louise, Välkommen tillbaka till jobbet! Jag hoppas du har haft härliga lediga veckor och att du har kunnat njuta i fulla drag.” och jag tänker att det är precis vad jag har haft och gjort.  Det är när jag läster avslutningen jag får svälja bort glädjetårarna. ”Jag ska försöka att inte läsa mejl hela tiden, men om du vill ha återkoppling på något så är det självklart bara att höra av sig. Jag ser fram emot hösten och att få fortsätta jobba med dig. Allt gott! //Marit”

Jag hade börjat med att öppna mejlen lite lugnt. Bläddrade igenom lite snabbt för att se om något särskilt hänt. Det är mejlet från min chef som hade rubriken ”Välkommen tillbaka!” som jag öppnar först. Min första tanke är att det är något som jag måste ta tag i direkt. Men det var bara ett glatt och härligt mejl som innehöll positiva hejarop och hur hennes ensamvecka på kontoret hade varit. Det bara bekräftade hur bra jag trivs på mitt nya jobb och den här fina relationen till min chef är en av anledningarna. Känner mig så tacksam och privilegierad för det!

Att känna det som en glädje att få komma tillbaka till jobbet efter semestern är en gåva och det är helt sant att jag i år känner så. Nästan med hopsasteg går jag från T-Centralen och över bron mot Kungsholmen med glad musik i öronen och sol i blick. Stockholm är tomt på gatorna och de flesta lunchrestauranger och caféer har plakat på dörren att det är sommarstängt. Att gatorna inte som vanligt sprudlar av liv är det enda jag tycker är lite trist men att få kliva in på kontoret och ta tag i alla härliga företagssamarbeten känns underbart roligt! Att dessutom fått svar från två nya sponsorer att de nu beslutat att ingå samarbete med oss var också väldigt inspirerande så klart. Nu kör jag!

+

Röda läppar

”När jag hade varken hår eller ögonbrynen fanns bara läpparna kvar. De kunde jag måla vackert röda vilket gjorde mig kvinnlig och mitt självförtroende blev bättre vilket jag behövde där och då.” Darias ögon blev allvarliga när hon citerade kvinnan som sagt det.

Oktober Stockholm startades av Darias kompanjon som är frisör. Hon ville göra något för och till kvinnor. Dels som kvinna och för hon har två döttrar. Varje sålt läppstift bidrar till Bröstcancerförbundets insamling till bröstcancerforskning och stöd till drabbade. Därför har skönhetsmärket som säljs på frisörsalonger och via deras webb namnet October Stockholm.

För dem blev det så självklart där i Sturegallerian. Det var kvinnan som kom till deras event. Hon genomgick behandling och hade därför scarf på huvudet. Daria berättar att det var det mötet som gjorde att de valde ta märket ytterligare en nivå.

Några dagar efter vi sågs kom prov på deras läppstift. Jag som använder läppstift bara ibland för jag tycker det känns smetigt och sitter dåligt kvar hade inte direkt hög förväntan. Jag är inte köpt och detta är inte ett sponsrat inlägg. Men oj vad paff jag blev! Läppstiftet från October Stockholm var något helt annat!

Läppstiftet är liksom torrare än andra som känns kletiga. Och det sitter kvar länge. Man kan till och med kyssa sin man och han blir knappt röd. Jag gillar det verkligen och kan rekommendera det! Nu har jag oftare läppstift för att jag är så förtjust i de från October Stockholm.

Och jag håller med kvinnan. Det händer något inom sig när man målat sina läppar. Det är en känsla som känns härlig och självförtroendet blir på ett sätt starkare för man känner sig fin. Om man inte vill sminka sig så mycket så gör lite färg på läpparna stor skillnad. På bilder ser man dessutom mycket snyggare ut med lite rött på läppen.

Och extra bra känns det att köpa ett läppstift som dessutom bidrar till bland annat bröstcancerforskning. Tack October Stockholm!

Träning är färskvara

De flesta är medvetna om att träna behövs för att hålla sig frisk och må bra. Själv är jag fullt medveten om det och särskilt i mitt jobb där jag hört både forskare och läkare belysa vikten av fysisk aktivitet.

Men ändå känns det ibland så svårt. Det är irriterande. Jag vet så väl att jag borde men emellanåt kommer jag helt av mig med att träna. Tror jag inte hinner och det går flera veckor utan att träningsskor åker på. Ångesten är ett faktum för jag vet hur dumt det är att inte göra det.

Sen när jag väl tar tag i mig själv i nacken och drar mig ut i spåret på lätt jogg, kör en lång powerwalk, sticker till gymmet eller kör ett pass hemma i trädgården eller i vardagsrummet. Då känns det som en befrielse. Jag mår så bra efteråt och jag vill göra det snart igen.

Så här brukar jag göra för att starta om igen:

10 tips komma igång med träningen

1. Börja i liten skala, gå en snabb promenad på minst 30 minuter.

2. Bestäm när du är klar när du gör det nästa gång.

3. Berätta att du börjat träna.

4. Belöna dig när du klarar mer.

5. Planera träning i veckan, skriv in det i kalendern.

6. Så fort du tänker tanken att träna – byt om till träningskläder, det känns nämligen inte bra att ta av sig träningskläder utan att ha tränat.

7. Ladda ned podden, boken eller spellistan med favoritmusiken du tänkt lyssna på, troligtvis tränar du längre för du vill fortsätta lyssna.

8. Sprid i sociala kanaler att du tränat och njut av alla likes.

9. Om du ändå ska gå någonstans, följa någon, handla eller liknande – gör det till ett träningspass.

10. Tänk på att det bästa sättet att träna är att se till att det blir av.

+

Ville sjunka under bordet

 

Vokalisten fortsätter ”men det är bara en liten sak” trumvirveln går ”vi kommer inte börja spela förrän Louise kommer upp på dansgolvet”. Mitt inre brottas med skräck och blyghet. Jag hör ”ni måste hjälpa oss att få Louise att komma upp, sjung med!” varpå hela lokalen ljuder ”Louise, Louise, Louise….”. Jag hinner tänka kan jag sjunka under bordet och gömma mig? Jag hinner önska finns det någon annan som heter som jag? Sen gör jag det. Jag reser mig och börjar dansa till allas jubel.

Fler kommer upp och jag åtar mig att få igång dansgolvet ordentligt genom att dra upp folk från borden och det blir en underbar stund! Vi hade bjudits in till Svenska Folkspels stora nätverksträff i Falkenberg. De hade samlat oss förmånstagande organisationer och föreningar tillsammans med deras sponsorer. Dagarna hade fyllts med ett intensivt och viktigt program som bestod av berikande föreläsningar, workshops, aktiviteter och nätverkande.

Det var efter middagen bandet blev missnöjda efter de försökt få igång oss som publik och plötsligt slutar för att låtsas gå av scen. Jag som gillar live kunde inte stoppa min mun säga ”nej” lite för högt. Bandet hörde det och började spela igen ”i alla fall en vill att vi fortsätter” och de ville veta mitt namn.

Jag är inte typen som utmärker mig på det här sättet särskilt ofta även om jag gärna bjuder på mig själv. Att ta fram mitt mer privata jag är enbart på tillfällen jag valt med omsorg och det var därför jag tvekade. För mig är det viktigt att bära fram ett varumärke utifrån det man representerar och arbetar med. Men den här gången tog jag ändå ett snabbt beslut och kastade mig ut eftersom jag älskar musik och att dansa. Så här efteråt kan jag bara säga att jag i alla fall inte behöver presentera mig med mer än ”Det är Louise från Falkenberg” nästa gång jag hör av mig till sponsorerna som var med för att inleda en dialog om samarbete.

+

Evelyn och rosa bandet

För bara 25 år sedan fanns inte något rosa band. Det var Evelyn H. Lauder som 1992 skapade det och resten är historia. Hon gjorde det för att skapa uppmärksamhet och medvetenhet om det hon såg hända runt om i världen. Att kvinnor dog av bröstcancer och ingen pratade om det.

Det är på Estée Lauders Skandinaviska kontor i Köpenhamn som jag får höra historien om rosa bandet. Eftersom jag har arbetat med rosa bandet i fyra år känns det speciellt att få komma till kampanjens kärna. De visar en presentation som startar med en kvinna i orange kavaj sittande vid ett skrivbord med en klassisk amerikansk skyline i bakgrunden. På bordet står några skönhetsartiklar och en skål full av rosa band vikta på samma sätt och med en säkerhetsnål i varje. Hon har ett underbart leende och hennes blick når ända in i mitt bröst.

Evelyn skapade rosa bandet för att uppmärksamma den vanligaste cancersjukdomen för kvinnor. Hon förstod att det behövdes betydligt mer resurser för att rädda kvinnor som drabbades av bröstcancer. Hon ville belysa frågan och skapade symbolen rosa bandet som uppmärksammas framförallt under den internationella bröstcancermånaden oktober. Det Evelyn H. Lauders inte visste var att hennes idé skulle bli ett en välkänd symbol världen över.

Det är Bröstcancerförbundet som i Sverige äger rätten att företräda det internationella bandet. Jag vill göra precis som Evelyn gjorde när hon levde. Jag vill med mitt arbete som ansvarig marknads- och företagssamarbeten skapa uppmärksamhet och bidra till bröstcancerforskningen. I Sverige får 9.000 kvinnor varje år bröstcancer, varannan timme får någon den diagnosen. I min närhet har många vänner gått igenom bröstcancer och det är för er jag kämpar.

Det internationella rosa bandet arbetar för att skapa en bröstcancerfri värld. För att vara med att bidra till det kan man t ex bära ett rosa band i oktober. Vill man göra något i mars eller april kan man swisha till 900 59 19 som går till Bröstcancerförbundet. Enkelt att göra och ett värdefullt bidrag eftersom kvinnor får bröstcancer varje dag oavsett månad.

+

Coach Pia

”Du är en viktig person för mig och jag blir jätte glad om du har möjlighet att fira min 55 års dag med mig.” Så stod det på inbjudan. Min första tanke var att hon skrivit fel. Det är inte jag som varit en viktig person för henne. Det är faktiskt tvärt om!

Jag hade just fått mitt livs första chefsuppdrag som enhetschef för en avdelning med flera medarbetare. Jag var ung, hade aldrig varit chef förut och jag skulle dessutom agera i en mycket mansdominerad värld. Generalsekreteraren som rekryterat mig sa: ”Du behöver inte, men du har möjlighet om du vill.” Det var coachning som han erbjöd mig och det var just personen som coacha han ville jag skulle träffa.

Han hade helt rätt för Pia och jag klickade direkt och hon kom att bli mycket viktig för mig. Vi träffades en gång i månaden i krävande men givande möten. I början var det lite frustrerande. Fast jag aldrig tagit coachning så hade jag byggt upp en bild. Jag trodde hon skulle vara mitt facit, ge mig råd och berätta hur jag skulle göra. Men så var det inte alls. Hon berättade inte en enda gång hur jag skulle göra. En bra coach ställer rätt frågor som får dig själv att ta beslutet eller se vilken väg eller vilket sätt som är det bästa.

Den förmågan hade Pia. Coachningen hon då gav mig har haft en fortsatt mycket positiv inverkan likväl yrkesmässigt som privat. Pia var då även i uppbyggnadsfas av Balansekonomi som var en utbildning jag också tog. Idag finns hon i Ett rikare Liv som är en blogg, FB-grupp och en podd som är väl värd att lyssna på. Genom den får jag en dos Pia fortfarande.

Jag gick på hennes födelsedagsmottagning som blev ett underbart återseende. Även om vi följt varandra på sociala medier hade vi inte setts IRL på flera år. Vi talade om tiden hon coachade mig och hon sa jag var rolig att coacha för jag var så mottaglig. Jag i min tur sa som jag verkligen känner för Pia: ”Du är en viktig person för mig”.

Fördel kvinna

Vi ger varandra utrymme för goda samtal och tid för reflektion. Sju kvinnor tillsammans i fjällvärlden just nu. Som tradition åker vi skidor varje år denna vecka och det är en av de mest energigivande på hela året. Vi ger varandra utrymme för goda samtal och god tid för reflektion.

Det börjar redan de åtta timmarna i bilen upp när vi hinner gå igenom det mesta. Vi har döpt det till ”öppet forum” vilket innebär att allt är tillåtet att ta upp men att det även stannar i bilen. Sen fortsätter det under vår weekend tillsammans där var och en tillåts vara och göra som man själv önskar.

På lunchen konstaterar vi att det idag är internationella kvinnodagen. Vi pratar om vad den dagen har för mening och om det ändå inte hade varit bäst om den inte behövdes.

Jag frågar ”Vad är fördelen med att vara kvinna?” Många fina svar kommer fram. Och som en hyllning till kvinnan på denna dag får jag tillåtelse att lägga upp svaren här på Bystbloggen:

1. Att bära och nära sitt barn.

2. Den gemenskap kvinnor bygger socialt med varandra.

3. Förmågan att stödja och lyfta varandra.

4. Sätta andra värden före vikten av hierarki.

5. Förmågan att enkelt göra flera saker samtidigt.

6. Möjligheten att kunna variera sitt utryck genom mode.

7. Se andra och att omhändertagandet finns helt naturligt.

8. Att ens kropp är vacker och bildskön.

9. Helikopterperspektivet att se helhet.

10. Kraften, modet och styrkan inom en.

Jag är stolt över att vara kvinna och till er alla mina medsystrar vill jag säga att ni är alla fantastiska. Sträck på dig och känn i ditt bröst att du är unik och vacker.